Vi behöver ett gemensamt språk för det vi inte förstår

Den som läser rapporter om oidentifierade fenomen märker ganska snart att beskrivningarna ofta är detaljerade, medan orden vi använder för att sortera dem är förvånansvärt tomma. “UFO” säger egentligen bara att något inte har identifierats, och “UAP” är ännu bredare eftersom det rymmer allt från ljusfenomen till drönare. När det handlar om varelser hamnar dessutom det mesta i en och samma påse som kallas “entitet”.
E. Thomas Persson, som tidigare var kriminalinspektör, har pekat på att ett ord som “entitet” inte är så neutralt som det verkar, eftersom det gör det svårt att över huvud taget ställa jämförande frågor. Utan någon form av klassificering går det inte att formulera hypoteser som kan prövas, och då växer kunskapen inte heller från fall till fall. Varje observation blir i stället en egen berättelse som står för sig själv.
Det har förstås gjorts försök att sortera. Allen Hyneks skala för närkontakter delar in själva mötena men säger ingenting om vad det är man möter, och Jacques Vallée byggde vidare på den utan att lämna fokuset på händelserna. Pentagons utredningskontor AARO arbetar efter en militär logik, och i amerikanska lagförslag har begreppet “non-human intelligence” funnits sedan 2023, men det är en kategori snarare än ett system. Det mest konkreta arbetet hittills har Skywatcher gjort, med nio klasser av farkoster som bygger på mätdata från flera olika våglängder.

Ingen av dem täcker ändå helheten, och ingen har ställt frågan hur en viss farkosttyp förhåller sig till en viss varelsetyp, eller vad man ska göra med fenomen som kanske är både och.

Därför har jag tillsammans med min AI-kollega Clio börjat skissa på något vi kallar en transmorf-taxonomi. Ordet är tänkt att vara neutralt när det gäller medium, där trans står för det som går bortom gränser och kategorier och morf för det som tar form. Det ska kunna rymma sådant som rör sig i luften, i vattnet eller i rymden, sådant som verkar vara teknik, biologi eller en blandning, och sådant som byter form eller plötsligt försvinner ur vår uppfattning.

Ramverket utgår från tre frågor: hur något ser ut, var det rör sig och vad det skulle kunna ha för ursprung. Varelserna ordnas efter Linnés gamla system från rike ner till art, med frågetecken överallt där kunskapen saknas, och det är ganska många ställen.

[Bild: Fig. 1 – Varelser, Linnéskt kladogram (hypotes)]


Farkosterna sorteras efter form med Skywatchers klasser som grund. Jag har lagt till en tionde klass, Teardrop, utifrån drygt 600 rapporter i den amerikanska databasen NUFORC.

[Bild: Fig. 2 – Farkoster, morfologiskt kladogram]

Det som intresserar mig mest är var de två systemen går in i varandra. Skywatchers Jellyfish ser ut som en manet med tentakler som rör sig oberoende av vinden, och den kan lika gärna vara en levande organism som en farkost. Blob, den pulserande röda klotformen, kan vara något energibaserat lika väl som något biologiskt. I min taxonomi finns båda därför med i båda träden, och det är just på sådana ställen, där ett enskilt system inte räcker, som behovet av ett gemensamt blir tydligt.

Jag är inte ensam om att se behovet. I en debattartikel i Vetenskapsrådets tidning Curie skriver Anders Warell, professor vid Lunds universitet, att skepsisen mot det som tidigare kallades ufon har hindrat kunskapen från att utvecklas, trots att tiotusentals observationer rapporteras varje år och frågan berör både flygsäkerhet och säkerhetspolitik. Han vill se tvärvetenskapliga forskargrupper, nya kurser på universiteten och ett internationellt utbyte av kunskap, och han påminner om att forskare vid bland annat Stanford, Harvard och universitetet i Würzburg redan har börjat arbeta med frågan.

Det jag tror behövs, som ett av de första stegen i ett sådant arbete, är ett gemensamt sätt att klassificera, som är öppet, har tydliga versioner och går att granska av alla som vill. Forskargrupper som saknar ett gemensamt språk för vad de studerar kommer nämligen att få svårt att jämföra sina resultat med varandra, och med en sådan grund skulle en rapport från Muskö kunna jämföras med en från Nevada eller Nazca. Jag delar gärna mitt utkast med alla som vill vara med och bidra.

Drängaskändare och andra heliga ord

Ulrika hade läst Pappa eller Pastor av Thomas och Andreas Wijk. Det är en berättelse om en familjs resa — om att älska sin son villkorslöst, en egenskap jag ser som en Kristus-egenskap, och om att samtidigt hantera en del av frikyrkans övertygelse att homosexualitet är något som kan och bör bes bort. En viktig bok om kärlek och kollision.

I boken nämner Thomas att ordet “homosexuell” dök upp i en bibelöversättning för första gången 1946 — och att översättningskommittén bakom den översättningen senare sa att det var ett misstag. Men trots det är det fortfarande inte är korrigerat. Det var det som tände vår nyfikenhet.

Vi plockade fram åtta biblar ur bokhyllan hemma. Den äldsta från 1858, den nyaste från 2002. Vi letade upp samma vers i alla: 1 Korintierbrevet 6:9. Orden varierade anmärkningsvärt, i en stod det drängaskändare. I en annan gosseskändare, i en tredje homosexuell och den senaste män som ligger med andra män. https://www.bible.com/sv/bible/compare/1CO.6.9-10

Vad betyder egentligen drängaskändare?


Här kommer ett försök att lätta upp lite: Jag ska erkänna att jag länge funderat på att komma ut som heterosexuell. Jag har avstått — inte för att det är farligt, utan för att jag faktiskt inte vet hur det tas emot. Ursäkte om det landar fel, men det är också seriöst menat: Jag har ingen aning om vad det innebär att bära en minoritetsidentitet. Det känns viktigt att jag inte låtsas som att jag vet vad jag pratar om!

Under femton år var jag aktiv i Filadelfiaförsamlingen i Stockholm, jag stortrivdes och vi har lämnat för att vi flyttade. Församlingsmedlemmar där gav mig en inblick i hur Bibeln kan hållas två perspektiv samtidigt — en text i sitt historiska sammanhang, och en levande sanning. Spänningen är kvar och ger en ödmjukhet som passar i många sammanhang.


När Ulrika och jag undersökte mer förstod vi att det grekiska ordet som döljer sig bakom “drängaskändare” är arsenokoitai. Det är en sammansättning av arsen (man) och koitē (säng, att ligga med någon). Det tyska Lutherska bibeln valde Knabenschänder — pojkskändare. Den svenska 1917-översättningen valde “drängaskändare”. Båda kan läsas som maktasymmetri: en som tar sig rätten till en underordnad, inte självklart sexuell läggning

Det som hände 1946 är väldokumenterat men förvånansvärt okänt. Den amerikanska RSV-kommittén slog ihop två olika grekiska ord — malakoi och arsenokoitai — och översatte dem som ett enda engelskt ord: “homosexual.” Det var första gången det ordet förekom i någon bibelöversättning, på vilket språk som helst. En ung seminariestudent påpekade felet i ett brev 1959. Kommitténs ordförande höll i sak med honom — men behöll översättningen ändå. 1971 ändrade RSV till “sexual perverts.” Men då hade ett tjugotal andra översättningar redan kopierat “homosexuell” rakt av, utan att gå tillbaka till de grekiska källorna. Skadan var spridd och man lät den vara kvar, trots att den också sårat och splitrat.
För mer se (RSV, 11 februari 1946 — den fullständiga dokumentationen finns i Yale Divinity School Archives, Weigle Papers).


Ordet “drängaskändare” är inte det enda ordet i listan som är svårare än det ser ut. Vers 9–10 innehåller en hel katalog: otuktig, avgudadyrkare, äktenskapsbrytare, drängaskändare, tjuv, girig, drinkare, förtalare, utsugare. Det är en uppräkning i en litterär genre som kallas lasterkatalog — ett retoriskt grepp Paulus lånade från hellenistisk-judisk tradition. Liknande listor finns hos Filon och i Vishetens bok.

Det intressanta är vad som förenar dem. Det är inte sexualitetens form. Det är inte en viss kategori av människa. Röd tråd som jag läser ut är snarare att ta sig rätten till något som tillhör en annan — att utöva makt på bekostnad av någon annans kropp, pengar eller värdighet.

Ett annat exempel är porneia, som översatts med “otukt.” Grundordet är pornē — en prostituerad av lägre klass. Porneia var ursprungligen den som sålde tillgång till sin kropp. Inte den som köpte. Det är ett ekonomiskt-sexuellt begrepp om exploatering. Det är inte ett generellt förbud mot sex utanför äktenskapet — det är en beskrivning av ett maktförhållande.

OrdUrsprunglig betydelseKristen utvidgningModern tolkning
porneiaProstituerad säljer sin kroppAll sex utanför äktenskapet“Sexuell omoral” (vagt)
arsenokoitaiSexuellt maktmissbruk/ exploateringHomosexualitet generelltVarierar kraftigt

Mönstret är detsamma i båda fallen: ett specifikt ord om exploatering och makt glider till en bred kategori som kan täcka nästan vad som helst — och sedan läses den breda kategorin tillbaka in i originalet som om den alltid funnits där.


Efter en dryg timmes undersökning med stöd av Claude landade jag inte i ett svar. Jag landade i en annan fråga.

Verserna kan inte läsas bokstavligt — inte på originalets grekiska, och inte heller på svenska . Orden har rest för långt och burits av för många händer. Det mer användbara för mig är att fråga vad Paulus menar — inte som ett substantiv, en kategori att stämpla på människor, utan som ett verb, ett beteende att hålla borta från sina relationer.

Min läsning just nu: de här verserna handlar om att avstå från att utöva makt över andra. T.ex. att inte använda pengar för att justera relationsbalansen för att få sex (prostitution eller suger dating). På motsvarande sätt vill jag föreslå: Ha sex utan samtycke, eller att inte ensidigt se till sin egen rätt på bekostnad av den andres (som jag tror att arsenokoitai betyder).

Det är min tolkning idag, den är inte färdig och den är inte absolut. Jag vet att andra läser samma text och landar någon annanstans — och jag vill ha respekt för det utan att dela slutsatsen.

Men det jobbiga med att rucka på mina definitioner av ”rätt och fel” är att jag måste fråga sig varför jag hade dem från början. Jag vet inte riktigt svaret och det känns mer ärligt att säga det så, än att presentera ett svar som fastnat i en översättning 1946.

Fem anledningar en kund väljer dig

En vän frågade om tips inför att starta eget.

Jag tog tillfället i att skriva rent de råd jag brukar ge.

Jag tycker om att tänka så här när är på väg att starta egen verksamhet så finns det olika skäl till varför kunder vill anlita dig.

När man startar eget finns det olika skäl till varför en kund väljer att anlita just dig:

  • Du fyller ett tydligt behov — de har ett problem som matchar det du erbjuder
  • De känner dig som person — de vet att ni kan samarbeta
  • Du är kompetent inom området — kunden vet att du kan leverera
  • Du har lång erfarenhet — de vill ha någon som gjort det här förut, inte en som lär sig på deras bekostnad
  • Du har processer eller dokumentation de behöver — du tillför något konkret de saknar

Att vara svag på 1-2 är ok — om det är medvetet. 🙂

Claudes (Sonnet 4.6) svar på frågan:

Promt: Vilket forskningsstöd finns det för mina tankar:


1. Du fyller ett tydligt behov — ✅ Starkt stöd
Det här är ryggraden i all konsumentbeteendeforskning. Modellen går tillbaka till John Deweys ramverk från 1910 och placerar behovsigenkänning (need recognition) som det absolut första steget i köpprocessen — ingen köper något de inte uppfattar att de behöver. Det finns bred konsensus i litteraturen om att behov är hela grunden. emotiv

2. De känner dig som person — ✅ Starkt stöd, särskilt för solostart
Data bekräftar att ungefär 80% av konsultuppdrag kommer från personliga nätverk, och 40% av de konsulter som intervjuades i en studie fick sina första kunder via befintliga professionella nätverk, rekommendationer från tidigare kollegor eller vänner. Platsen i din lista — som nummer 2 — är välmotiverad för en person som startar solo med ett befintligt kontaktnät. SubstackSubstack

3. Du är kompetent inom området — ✅ Starkt stöd
Forresters rapport The State of Global Business Buyer Trust in 2024 visar att kompetens rankas som det viktigaste förtroendekriteriet av B2B-köpare, både i Nordamerika och Europa. Kompetens, konsekvens och pålitlighet är nästan alltid de tre primära drivkrafterna för B2B-köparförtroende, oavsett bransch och geografi. forresterforrester

4. Du har lång erfarenhet — ✅ Stöd, med en nyans
Forskningen separerar sällan “kompetens” och “erfarenhet” som distinkta kategorier — de behandlas ofta som samma förtroendekonstrukt. Men en akademisk studie om B2B-köpprocessen identifierar expertis, likhet och rykte som de viktigaste föregångarna till förtroende, där erfarenhet är kärnan i expertis. Distinktionen du gör — kompetens vs. bevisad erfarenhet — är pedagogiskt klok, även om forskningen slår ihop dem. utwente

5. Du har processer eller dokumentation de behöver — ⚠️ Svagast stöd
Det här är den punkt som har minst direkt forskningstäckning i litteraturen om tjänsteköp och soloprenörer. Det är mer relevant i produkt- eller teknikkontext. Det hindrar inte att det stämmer i praktiken — men om någon frågar om källan är svaret “erfarenhet och sunt förnuft”, inte forskning.


Sammanfattning

Fyra av fem punkter har tydligt stöd i etablerad forskning (köpbeteendemodeller, Forrester, konsultstudier). Ordningen du valde — behov först, relation som nummer 2 — är faktiskt välgrundad: relation slår kompetens i startfasen, vilket ett par av studierna explicit bekräftar för soloprenörer.

Den enda punkten jag skulle vara försiktig med att överdriva är nummer 5 — den håller som praktiskt råd men saknar samma forskningsmässiga ryggdäckning.