Som ett försöka att ha ett gemensamt språk när vi delar infomation tycker jag att det är relevant att lära mig om hur Polis och Domstolar gör när de bedömar om något går att lita på. Därför denna sida!

---

Hur värderar Polisen vittnet och uppgifter

Trovärdighet och tillförlitlighet: När det gäller utsagor görs en bedömning av uppgiftslämnarens trovärdighet (om personen talar sanning) och utsagan i sig tillförlitlighet (om utsagan är korrekt).

I E. Thomas Perssons blogg Bortom rimligt tvivel (länk till avsnittet saknas ännu) beskriver Thomas hur polisen klassificerar trovärdigheten och tillförlitlighet på tips. Skalan är en kombination av personens trovärdighet (tror att det är A-D) och på uppgifternas tillförligtlighet (tror 1-99). Så en person man känner väl och som har lämnat korrekta bevis tidigare blir högt värderad (t.ex. A) och om uppgifternas trovärdighet är fysiska bevis så får det ett högt bevis (t.ex. 1). Om de däremot är en bekant till personen, blir det svagare och om det är något som hen sett men inte kan visa någon annan blir det svagare osv.

---

Hur värderar Högsta domstolen bevis

Motsvarande lista finns också inom domstolarna och här här är en något justerad lista som jag fått fram genom att fråga:
”gör en lista av hur högsta domstolen värderar bevis” till Google Gemini, ChatCPT och Sana Labs AI-bottar 2025-10-06.

Högsta domstolen (HD) i Sverige har ingen formell ”bevisvärderingsmall”, men genom praxis och rättsfall går det att identifiera principer och faktorer som HD väger in vid bevisvärdering. Nedan är en sammanfattande lista över hur HD typiskt värderar bevis:

1. Fri bevisvärdering

• Domstolen är inte bunden av några formella regler om vilken bevisning som väger tyngst.
• All bevisning får föras in, och det är domstolen som avgör dess värde.
• Stöd i 35 kap. 1 § rättegångsbalken (RB).

2. Beviskravets nivå – olika i brottmål och tvistemål

• Brottmål: ”Ställt utom rimligt tvivel”.
• Tvistemål: Vanligen ”övervägande sannolikhet” (men ibland högre krav beroende på rättsområde och omständigheter).
• HD gör ofta en nyanserad bedömning av beviskravet beroende på kontext.

3. Helhetsbedömning

• HD värderar all bevisning sammantaget – inget bevismedel värderas i ett vakuum.
• Kontext och samspel mellan olika bevis är centralt.

4. Bevisvärdering av muntliga utsagor (t.ex. vittnesmål)

• HD fäster vikt vid:
  • Berättelsens klarhet och logik
  • Detaljrikedom
  • Konsekvens över tid
  • Personens förutsättningar att uppfatta och minnas
  • Motiv att ljuga eller tala sanning
  • Stöd i annan bevisning
• Vid bedömning av tillförlitligheten av ett målsägandeförhör har HD gett vägledning, bl.a. i NJA 2009 s. 447 och NJA 2010 s. 671.

5. Stödbevisningens roll

• HD ser positivt på om det finns yttre omständigheter eller objektiva bevis som styrker subjektiva utsagor.
• T.ex. teknisk bevisning, dokument, sms, DNA, vittnesmål från oberoende personer.

6. Omständigheternas rimlighet

• Bevisvärderingen påverkas av hur väl bevisningen passar med vad som framstår som normalt eller sannolikt enligt erfarenhetssatser.

7. Negativ bevisning

• HD kan fästa vikt vid avsaknad av bevis, särskilt om en part borde ha kunnat lägga fram viss bevisning.
• Utesluta alternativa förklaringar: Det höga beviskravet innebär att domstolen måste kunna utesluta alla någorlunda rimliga alternativa förklaringar (till exempel att brottet begåtts av någon annan).

8. Bevisbörda

• HD analyserar vem som har bevisbördan, vilket är avgörande om bevisläget är osäkert.
• T.ex. i skadeståndsmål krävs att käranden visar viss sannolikhet för orsakssamband.

9. Rättssäkerhetsprinciper

• Bevisvärderingen måste ske i linje med rättssäkerheten och rätten till en rättvis rättegång enligt Europakonventionen (EKMR art. 6).
• HD tar hänsyn till detta särskilt i brottmål, men även i känsliga tvistemål (t.ex. vårdnadstvister).

10. Prejudikatsyfte – rättsutveckling

• I vissa mål gör HD en mer djupgående analys av bevisvärderingen för att klargöra principer eller utveckla rättspraxis.