Fredrik Arvas

Bergs oljehamn har byggdes när Stockholmarna slutade använda ved som bränsle för värme och fordon. Petroliumprodukter som bränsle eftersom deras energiinnehåll per kilo är helt överlägset. De är dessutom stabila att lagra och flytta.

Men Sverige har inte kunnat ha egen försörjning av oljeprodukter även om en viss uttvinning skett på Gotland. Istället lyfte man fram den gamla lösningen att använda gengas som uppstår när man har en ofullständig förbränning av trä eller kol.

Numera är elektrifiering den mest åtråvärda energikällan för persontransporter. Det tar tyvärr lång tid att ladda ett batteri och för att lösa det provar flera företag att byta batteriet istället för att ladda det vid långresor eller för dem som bor i lägenhet.

Men vi står inför ett skifte där bilindustrin verkligen menar allvar med att en stadsfamiljs transporter inte alls kommer att lösas av en personligt ägd bil, utan i stället en flotta av delade bilar som i olika grad kör själva

Det är möjligt genom maskinell återanvändande av andra bilisters erfarenheter i trafiken och genom kontinuerlig kontakt mellan bilar för att upptäcka och varna för lokala tillfälliga faror, som t.ex. en älg innanför viltstängslet på motorvägen.

2022-04-09
Egenanställning

Rikaste mannen i Babylon – och mina tankar kring det

För tusentals år sedan skrev en man ner sina skulder med avsikt att återupprätta sin självbild. Lertavlorna han skrev på har blivit en bok: Rikaste Mannen i Babylon. Budskapet har fastnat hos mig som tidlöst och väldigt klokt.

När en person sparar t.ex. 10% av sin inkomst för framtiden och låter den återinvesteras så skapas en trygghet över att ha tagit ansvar mot sina impulser. När man sedan begränsar sina levnadsomkostnader till 70% av sina inkomster blir det tydligt vad man har att leva på. Slutligen använder man 20% av sina inkomster för att betala tillbaka sina konsumtionslån från förr. Har man inte några sådana är det enklast att lägga dessa pengar i en hög för kontantinsats för t.ex. bil eller semesterboende (som inte går upp i värde).

Jag tycker att en del, kanske en tionde, ska regelbundet sättas av till välgörenhet – det ger också en känsla av att bidra till en större del än den egna familjen.

Man kan invända att vi redan gör detta genom arbetsgivaravgiften, som är en del av lönen och där 18% går till den anställdes pension. Eller med inkomstskatten där en del går till försörjningstöd osv. Men det blir inte samma känsla av att ”jag har gjort något”.